Den svenska ockupationen av Novgorod 1611-1617Av Per LarsonNär den gamla ryska tsarätten utslocknade med den barnlöse Fjodor Ivanovitj död år 1598 inträdde den turbulenta period i rysk historia som kallas ”den stora oredan”. Under den femtonårsperiod som föregick valet av Michail Fjodorovitj till tsar (den förste av ätten Romanov) år 1613 hade mer än en handfull tsarer och tronpretendenter framträtt och avlöst varandra. Sverige och Polen var inte sena att utnyttja detta instabila läge för egna intressen. Efter vädjan om hjälp år 1609 från Vasilij Ivanovitj Sjujskij (tsar 1606-1610) skickades svenska trupper till västra Ryssland mot löfte om vissa landavträdelser. Vasilij störtades emellertid på hösten 1610 av polska styrkor och ersattes av den polske kungen Sigismunds son Vladislav (tsar 1610-1612), och det svenska intresset vändes nu av strategiska skäl mot Novgorod. År 1611-1617 var Novgorod ockuperat av svenska trupper under ledning av Jacob De la Gardie. När svenskarna lämnade staden efter freden i Stolbova tog man med sig stadsarkivet från ockupationstiden. Källmaterialet är således synnerligen gott när det gäller den svenska myntningen, i synnerhet för perioden 1613-1617. Svenskarna intog Novgorod i juli 1611, men det första belägget för en svensk myntning daterar sig till den 26 maj 1612. Dock vet man att myntning pågick i staden vid själva stormningen, och att det två veckor senare smältes silver för myntning. Man kan således förmoda att svenskarna präglade mynt under hela ockupationstiden. Den svenska myntningen i Novgorod utgörs huvudsakligen av två typer. Mynten bär varken den svenske regentens namn eller bild, utan är på traditionellt ryskt vis slagna på silvertråd som så kallade droppkopek i den störtade tsarens namn. Åtsidan visar en ryttare med lans (den krönte tsaren) och frånsidan bär en kyrillisk text som i översättning lyder: ”Tsar och storfurste Vasilij Ivanovitj av hela Ryssland”. Inga nya stampar tillverkades för den svenska myntningen, utan man återanvände gamla.
Till detta kommer också en ytterst sällsynt Typ 3 (K/G#326, M#6:2-1, se översiktsbilden). Trots den relativt omfattande myntningen är varken Typ 1 eller Typ 2 särskilt vanligt förekommande. Detta kan delvis vara ett resultat av fredsfördraget i Stolbova, där Ryssland ålades att betala ett krigsskadestånd på 20 000 rubler i kuranta silvermynt från Novgorod. Därtill kommer att Michail Fjodorovitj efter tsarkröningen 1613 genast lät slå mynt i eget namn i Moskva och förmodligen inte var glad åt den konkurrerande svenska myntningen i Novgorod. Så snart svenskarna hade lämnat Novgorod lät han antagligen smälta ned de kvarvarande mynten.
Översikt över de olika typerna![]() | ||